Hållö var en öde ö ända fram till mitten av 1700-talet då det sägs att en familj bosatte sig härute för att söka få sin utkomst av fisket. De tvingades dock efter några år att flytta tillbaka till Smögen då den önskvärda försörjningen uteblev.
Byggandet startade 1842
Den första fyren som byggdes av svenskarna blev Nidingens fyr på Hallandskusten som var bemannad redan 1624 men som fick två fyrtorn år 1846. Idag har denna fyrplats en modern fyr i betong som uppfördes 1945. Köpmännen i Göteborg fick sin dröm uppfylld då på ön Vinga och i anslutning till därvarande båk anlades en fyr år 1841. In- och utfarten till och från hamnen i staden blev därmed betydligt säkrare. Detta ledde i sin tur till att Kronan nu började inse att sjöfarten var betydelsefull för landets ekonomi och man kom snabbt igång med byggandet av fyr på Hållö, året var 1842.
Hållö fyr lär ha kostat drygt 20.000 Rdr Banco. Samtidigt med fyrbyggnaden uppförde den tillsatte fyrmästaren Christopher Busck en egen fyrmästarbostad norrut från fyren sett tillsammans med en andra byggnad som Kronan uppförde för fyrvaktare och fyrbiträden.
Därtill uppfördes förrådsbyggnad och tvättstuga för samtliga. År 1936 kom en tredje byggnad att uppföras inom det område där fyrbostäderna var samlade. Den tidigare fyrbyggnaden på ön Klövskär flyttades efter nedläggningen där till Hållö där även den fick tjäna som bostad åt fyrpersonalen. Det kan noteras att det av fyrmästaren uppförda boningshuset kom att ersättas med en ny byggnad av Kronan år 1868 då den förstnämnda hade blivit obrukbar.
Fotogen gav kraftigare ljus
Fyren försågs med den olja som fanns att tillgå för detta ändamål, nämligen rovolja, som togs fram genom pressning av rapsfrön Tyvärr så var oljan mycket fet, sotade kraftigt och glasfönstren i lanterninen fick tvättas ständigt med brännvin för att ljuset skulle nå ut och göra nytta. Det var 6 vekar placerade i ett kar med denna olja som utgjorde den ljusstyrka som denna enkla anordning var mäktig. Så var förhållandet fram till år 1897 då fotogenen kom att ersätta rovoljan och också lämnade ett kraftigare ljus än det tidigare.
År 1907 blev det ett nytt framsteg, då installerades en s.k. Luxbrännare. Principen var den att med hjälp av tryckluft pumpades fotogen upp till brännaren där den förgasades och förbrann kring en glödstrumpa. Detta resulterade i ett mycket starkt ljussken.
Fyren elektrifieras
År 1948 fick så Hållö elektrifiering och en kraftig lampa gav ett ännu bättre ljus än vad som tidigare hade uppnåtts. Fyrljuset nådde då ut 21 nautiska mil till havs. År 1969 drogs all manuell betjäning av fyren in och fyrplatsen automatiserades. Förutom ljus så behövde fyrplatsen varna sjöfarande även när blänket från fyren inte nådde ut till det avstånd som garanterades. Detta hände vid dimma, snötjocka och andra väderhinder. Redan från starten av fyrplatsen sköt man med kanonkulor mot stora järnplåtar som dånade kraftigt, år 1894 installerades knallsignaler av krut som avsköts med speciell kanon. Som första fyrplats i landet fick Hållö år 1926 en nautofon som kraftigt bölade som varning för sjöfarten att hålla ut från land. Sedan ett 30-tal år tillbaka har mistapparaten ej nyttjats och har nu monterats ned för gott. En av de första meterologiska stationerna i landet installerades på Hållö år 1850. Man mätte vindstyrka, vindriktning, vattenstånd i havet och temperaturen i luften 4 gånger om dygnet. Detta rapporterades in till Kungliga Vetenskapsakademin som administrerade detta viktiga program. Fyrmästaren ansvarade för att dessa kontroller utfördes. I 127 år fanns det betjäning på denna fyrplats till stort gagn för sjöfarande från de flesta länder men även för områdets fiskare som också kände en trygghet i fyrens vakande öga över havet och skärgården.
Signalstation byggdes
Den alltmer ökande sjöfarten krävde dock större insatser för att säkra trafiken längs kusten och i Skagerak/Kattegattområdet. Detta kunde tillgodoses genom att radiopejling infördes. Detta var viktigt särskilt när det var stormar, vid dimma, snöyra m.m. Kungliga Telegrafverket inrättade då år 1923 tre stationer på västkusten, nämligen på Hållö, Vinga och Morups Tånge, den sistnämnda vid Hallandskusten. Bostadsfastighet på samtliga dessa fyrplatser byggdes upp och i ett rum på vardera inrättades en signalstation som sände ut morsetecken i etern. För Hållös del gällde bokstäverna LL. Göteborg Radio var mellanhand mellan respektive fartyg och stationen. På Hållö tjänstgjorde fram till stationens indragning år 1946 två radiotelegrafister vilka i förekommande fall hade med sig sina familjer härute.
Text: Bertil Abrahamsson